Men hur svårt kan det vara??

Alltså. Det är väl egentligen bara att börja? Att skriva något. Sen är man ju igång, eller?

Jag kan faktiskt inte för mitt liv begripa hur det kom sig att det inte blev något av den här bloggen då, för nästan sex år sedan. Jag som älskar att uttrycka mina tankar, mitt tyck, mitt svammel i bokstäver hit och dit. Antagligen kom livet emellan lite, slog lite kullerbyttor och förvillade mina planer. Tänkte så länge att ...nu...nu ska jag sätta mig och formulera det där jag tänkte i morse. Det där putslustiga. Det där irriterade. Det där raljerande. Och så slog livet/kalendern/humöret/orken en kullerbytta och Fröken Skabaramenjaggördetsen tog över en stund. Tjaaa...och så gick tiden. Så gick sex år.

Ju längre tiden gick, ju svårare blev det att bara....ja, ni fattar ju. Men. Så idag, när jag såg att det i dagarna är SEX år sen jag skrev det där inlägget om idétorka..ja, då slog det mig! Det är väl egentligen bara att börja? Skriva nåt. Vad som helst. Herregud, alla skriver ju om ditten och datten - till och med seriösa bloggare som får betalt skriver ju snömos ibland - och går i land med det.

Så - nu börjar jag! Nu skriver jag nåt. Lite snömos. Nu är jag igång!

Jajamensan!

Så jävla typiskt

Jaha.

Ända sen jag flyttade från AB för att jag ville ha en egen skrivvrå, så har jag haft skrivtorka.

Snopet.

Det här är nog den smidigaste, lättaste flytt jag företagit mig...inte en kartong har jag packat, inte ett skåp har jag flyttorkat...det här borde jag gjort för länge sedan! Undrar varför jag skjutit upp det? Tids- och orkbrist skulle jag tro...

Efter några år på Aftonbladets blogg, som "Morran filurar lite" är det nu dags att byta bloggsite. Jag vet inte riktigt när vantrivseln och missnöjet kom - men jag tycker det varit tungrott och trögkört rätt länge nu. En enkel fråga på bloggen gav några rekommendationer - och därför prövar jag nu Blogger. Jag har inte bestämt mig för något namn än, så det får bli Lite av varje, inte mycket av något så länge.

...som en del av er vet så bloggar ju Lovisa också om sin vardag...och jag vet att det finns en och annan som gillar Lovisas bludder - många har ju engagerat sig i henne när hon bara var snäppet större än ett litet hallon. Jag har låtit henne få behålla den gamla skrivarlyan under namnet Lovisa skvallrar lite. Hon har sina trogna läsare, och hon tycker om att berätta om sin vardag ;)

På sistone har jag själv känt behovet komma tillbaka - att få reflektera, kåsera och ifrågasätta sånt som händer, och inte händer, runt mig. Att få låta språket jobba, humorn ta över och spydigheter stå som spön i backen...att få skriva om allt stort och litet runtomkring mig.

Ska mitt alter ego Morran kanske också få en egen skrivvrå? Eller är det dags att avveckla Morran?
Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Vi får se om en lidnersk knäpp visar vägen småningom.

...tack för att ni tittade in!